Virrvarret

När jag ändå är online, så kanske jag ska blogga om förra helgen. Har varit lite busy så har inte hunnit med. I vilket fall som helst så skulle vi ha cocktails hemma i lägenheten för att vår favvoflatmate Eugene ska flytta tillbaks till Sydafrika. Jag var hur trött som helst eftersom jag hade jobbat hela dagen och var dessutom tungen att gå upp halv fem dagen efter för att jobba. Hade trevligt och var för en gångs skull den som var minst full. Vi gick till puben en sväng också. Vicky försvann till en bar. Vi andra gick hem och satt och pratade lite men vid halv två drog jag mig tillbaks. Precis när jag har lagt mig kom Vicky hem med en massa polare och började efterfesta järnet. Jag somnade till slut och någon timma eller så senare var det dags att gå upp. Jag gick ut i hallen och höll på att skita på mig. För på trappen ner mot badrummet låg Vicky. Hon hade däckat men det såg först ut som hon var död. Efter att ha lyssnat på två snarkningar bestämde jag mig för att hon inte var död och struntade att väcka henne. Var lite jobbigt att komma till badrummet men fick liksom klättra över henne.


Inte nog med att jag var trött som fan så var jag även lite sen. Men jag hade tur och hann med tunnelbanan efter spurt uppför trappan till plattformen. Jag bor i East Finchley och jobbar i Bayswater så jag brukar ta Northern line och byta till Circle line vid King’s Cross. När jag väl var där började en stalker prata med mig. Jag försökte förstås undvika honom, men för att han babblade på så hörde jag inte stationsmeddelandet om att det inte var någon Circle line service den dagen. Kom ända uppför rulltrapporna innan jag insåg det. Och jag som redan var sen.


Jag blev hur stressad som helst och tänkte mig inte för. Jag skulle ju ha tagit Victoria line och bytt till Central line vid Oxford Circus och åka till Notting Hill, för att därefter fortsätta till fots. Men i min enfald gick jag tillbaks ner till Northern line och gick på nästa tåg innan jag fattade att jag måste åka ända till Bank innan jag kan byta till Central line. En riktigt jävla omväg. Nu var jag riktigt sen.

Kom i varje fall fram till jobbet och genomled en fullkomligt fruktansvärd dag. Och när jag slutade hade jag helt glömt bort att Circle Line inte gick. Så jag fick ta District line till Notting Hill och byta där. Men det är ju bara en hållplats. Jag blev dock snabbt helt uppslukad i min bok så jag missade hållplatsen. Gick av nästa hållplats och tog nästa tåg tillbaks. Jag var mäkta irriterad för jag ville ju bara hem och sova.


När jag argt stampade genom Notting Hill tube station hörde jag en gitarr. Och några bekanta toner. Och så halvvägs nerför rulltrappan började jag le. För längst ner stod en kille och spelade "Good day sunshine". Bredvid gitarrfodralet stod en skylt med ordet: SMILE och under stod det inom parantes (just a little reminder). Jag blev så glad att jag var tvungen att stanna och börja gräva efter min plånbok. Skänkte en rejäl slant. Eller kanske inte, men jag ar så pank att för mig ar £1.83, vilket var de enda pengarna jag hade, ganska mycket.


Jag hade varit pa skitdåligt humör hela dagen och dessutom varit tvungen att lyssna pa dålig julmusik hela dagen i hotellreceptionen där jag jobbar. Så gitarrkillen kändes som en skänk från ovan. Fast egentligen var det ju en skänk underifrån. Jag blev helt lugn och bara log resten av resan hem. För jag hatade inte längre
tunnelbanesystemet här. I varje fall inte den dagen. Tycker det är fantastiskt att små handelser som att höra en bra låt helt kan förandra ens dag.


Kommentarer:
Postat av: Henrik

Bor du i närheten av bensinlagret som small i luften? Du borde ha en gästbok på bloggen...

2005-12-11 @ 18:53:37
Postat av: Henrik

Genom att titta litepå inlägget innan fick jag hyfsat svar på min fråga...

2005-12-11 @ 18:55:04

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits