Dylan DJ:ar

Har faktiskt inte lyssnat på Bob Dylans radioprogram alls, har liksom missat det, så jag visste inte att det var temabaserat. Och efter att ha läst de musikteman som han, eller om det nu är produecenterna har valt, vill jag verkligen börja lyssna. Så bra att bara spela låtar om bröllop ett program för att nästa uteslutande spela låtar skilsmässor. Vet inte om det går på svensk radio men här går det på BBC 6music. Fast det verkar inte som det går att lyssna på det utanför Storbritannien. Verkar som man kan lyssna på Bob's teman här.

Just nu skulle i varje fall kaffemusiken passa bra, börjar bli lite trött.

Fyran

Ville bara t tillfället i akt att hylla Channel4 och dess systerprograms logotyper. Jag blir alldeles till mig ibland. De är så himla snygga. Enkla men ändå så fantastiska! Mycket bättre än fyran hemma tycker jag.




Fyran
bild:
www.channel4.com

Kändismobb

Har varit lite tyst här igen. Måste verkligen skaffa bredband hemma så man kan skriva när man känner för det och inte på lunchrasten.

Har liksom inte gjort så mycket intressant den senaste tiden heller. Mest har jag väl följt
Celebrity Big Brother. Och det tar ju en del tid, eftersom det är minst två timmar om dagen. Men de senaste programmen har jag varit så arg eftersom några av de kvinnliga så kallade kändisarna har mobbat en annan. Och det har rasistiska drag också, vilket gör mig så förbannad att jag faktiskt på allvar funderat på att klaga över programmet. Fast inte sluta titta konstigt nog. Kanske har blivit beroende. Fast jag är inte den enda som blivit bestört. Hittills har mer än 20 000 klagomål kommit in. Och efter att ha jobbat någorlunda internetbefriat idag surfade jag just in på aftonbladet och såg att fallet också nått Sveriges skvallerpress. Demonstrationer i Indien! Tony Blair har blivit indragen! Vilken såpa det blivit!

Eurovision 2007

Helt otroligt! Enligt BBC Morrissey kan komma att representera Storbritannien i Eurovisionen i år. Tydligen blev han så besviken över att de hamnade femma från botten förra gången och undrar över varför ingen ens hade frågat honom om han ville ställa upp. Här är det ju ingen som tar Eurovisionen på allvar så det vore roligt om lite större namn faktiskt ställde upp. Tydligen är inget bekräftat ännu men jag ser med spänning fram emot den brittiska finalen nu.


Grattis David!

Idag för tio år sedan satt jag på mitt lilla rum i Nordvästra London, fast det var nog kanske större än det jag har idag, och lyssnade på radio1:s David Bowie-special. Jag kommer ihåg att det regnade då också, och att jag tänkte, att David var så himla cool fastän han på dagen fyllde 50 år. Och så har tio år gått. David har blivit 60, jag har blivit 29, han är enligt mig fortfarande lika cool som han var då. Massor har ju hänt i mitt liv de senaste tio åren men ändå känns det lite som man är tillbaks på ruta ett. Tillbaks i London, lite halv-förvirrad fortfarande, alltid lika pank som jag var då men den är gången med ett saftigt studielån, kanske lite lugnare och definitivt lyckligare nu. Fast någonstans hoppas jag att man kanske har åstadkommit lite mer nästa gång David fyller jämnt.

Här kan man i varje fall läsa om vad David åstadkommit genom åren.

Sorg

Nu fattar jag verkligen ingenting. OC? Läggas ner? Varför då? Och just nu när det blivit så bra igen. Ok, jag och pojkvännen ligger lite före än både här och Sverige ( där väl det är rätt deppigt fortfarande) eftersom en bekant laddar ner avsnittena från nätet. Men det är bara så roligt nu (den som väntar på något gott). Vi skrattade oss halvt fördärvade häromdagen då vi maratonkollade på tre avsnitt eftersom vi under jul och nyår sparat in på OC-tittandet. Hoppas verkligen att det däringa andra tv-bolaget köper upp rättigheterna så det får leva vidare. Bara för att Marissa inte lever längre behöver det väl inte betyda att hela serien måste dö. Eller? Och förresten tyckte jag att hon var rätt tråkig faktiskt.

Har förresten så länge velat blogga om Ben McKenzie som ju spelar Ryan. Är väl dags att passa på nu då eftersom han kanske är helt passe om några månader. Jag har sedan seriens början alltid tyckt att Ryan är så lik Russell Crowe. En liknelse Seth även tar fasta på i första avsnittet av nya serien. Ok, förlåt men det avslöjar inte så mycket faktiskt. Pojkvännen tycker däremot att Ryan är mer lik Joh Mahoney, mer känd som Frasier pappa. Och ja, kanske finns där en viss likhet mellan de tre. Man tycker ju att en castingansvarig i Hollywood kanske skulle ha upptäckt likheterna nu så kanske de tre sammanstrålar i en film, antingen som tre generationer eller som samma karaktär i olika stadier av livet. Men, åh vad arg jag är att det ska läggas ner.



     
Tripp, Trapp och Trull.

Celebrity Big Brother

Nu är det dags igen för en ny omgång av Celbrity Big Brother. Tiden går så fort. Jag trodde verkligen inte att jag någonsin skulle kunna falla för BB igen eftersom jag var rätt så uttråkad av den svenska versionen och slutade helt att följa programmet. Men nu är det så att jag självklart har fastnat igen. Det beror väl på flera anledningar:

1. Pojkvännen är helt BB-tokig och till en början tvingade han mig att titta.
2. Som popjunkien avslöjade här är programmet enormt mycket större här och om man inte har koll har man ju inget att prata med folk om eftersom de flesta drabbas av Big Brother feber.
3. Det är så mycket roligare att Big Brother faktiskt pratar med deltagarna, vad jag kan minnas av svenska versionen så hade deltagarna ingen konversation med Big Brother i bikten förutom om de hade gjort något förbjudet.
4. Programmet har tre dotterprogram (me det syftade jag på ordet dotterbolag men brödraprogram kanske vore bättre i det här sammanhanget) som är extremt underhållande: Big Brothers Little Brother, Big Brother Big Mouth och Big Brothers Big Brain. Vilket gör att det är så mycket lättare att fastna i programmet.
5. Det finns en kändisversion, vilket ju aldrig skulle funka i Sverige. Men med mediernas absoluta fixering om kändisar i det här landet så har nästan alla dokusåpor en kändisversion, som brukar vara i ungefär tre veckor bara.

I vilket fall som helst så var det premiär för Celebrity Big Brother igår och jag trodde knappt mina ögon när några av deltagarna anlände. För vad som kännetecknar de celebs som går in i huset är att de alla var ganska stora en gång i tiden men idag är bortglömda. De flesta gör den här typen av program enbart för att göra comeback. Första deltagaren var dock ingen mindre än Jermaine Jackson. Michaels brorsa liksom! Och han verkade något stel, hanhar bacillskräck och hans största rädsla är att dela toalett med andra. Vad gör han där egentligen? Sedan var det en massa folk man knappt hört talas om. Men sist av alla anlände, till skillnad från alla andra inte i en limosin utan en van, och inte vilken van som helst. Ledmotivet för min gamla favvoserie spelade i högtalarna. Jo, Dirk Benedict steg ur vanen. Trodde inte det var sant. The Face från A-team liksom. Och han verkar vara hur skön som helst. Detta har han sagt om Big Brother upplevelsen:

"My sons persuaded me to do the show. I'm a recluse...I expect 25 days of absolute hell."

Åh det kommer ju bli så bra med alla stora egon och alla gräl!


This Life + 10

2007 öppnar starkt... ja eller förutom att det blir £1.40 dyrare i veckan att åka tunnelbana förstås. Men nu syftar jag på att det äntligen är dags för This Life återföreningen. Ikväll får jag och resten av Storbritannien reda på vad som hände med Anna, Miles, Egg, Milly och Warren. Kommer de vara lite visare nu när de blivit äldre? Kommer Miles och Anna äntligen få till det? Tog det slut mellan Milly och Egg efter att hon varit otrogen?

Alltså jag har längtat efter det här så himla länge nu vilket kan låta lite tragiskt men jag var så himla inne på This Life för tio år sedan att jag inte kan hejda mig att bli helt exalterad bara jag tänker på det. Men samtidigt blir jag lite rädd att det inte ska vara bra. För så blir det ju oftast när man har alldeles för stora förväntningar på något. Men förhoppningsvis tar väl SVT in specialavsnittet också så jag ska väl inte avslöja hur det var men kolla in lite intervjuer och klipp från avsnittet
här.



16632-23
bild: www.bbc.co.uk

2007

Jaha, det var det det... Jul och nyår avklarat en gång till och här sitter man på jobbet och är dödsfökyld. Är halvdöv eftersom jag har lock för ena örat och har haft det i flera dagar. Tror att flyg och förkylning liksom helt dödade mitt högra öra. Men här är ändå en liten summering av de senaste två veckorna för det har ju varit rätt så tyst här. Har liksom varken haft tillgång eller ork till att blogga:

Julen flöt förbi ganska så fröjdefullt. Förutom några mishaps, som att jag klantigt råkade outa min kusin som feströkare för hans mamma. Det var ju inte meningen och hon visste redan. Men för övrigt gick det väl bra. Var lite av en tidsoptimist och trodde att jag kunde träffa alla i släkten fler gånger, vilket inte hände och en del vänner hanns ju inte med alls. Det beror delvis på ren lättja då jag har varit extremt lat och inte kännt för att springa runt som jag gjorde sist jag var hemma. Dels för att jafg liksom bara ville vara hemma och hänga med syskonen. Julklapparna var i år igen jättefina med, mp3-spelare, digitalkamera, skor och skiva från pojkvännen. Somebody's been a good girl eh.

Lustigt nog var två av mina vänner med på samma plan tillbaks till London vilket var kul. Men själva flygningen var inte alls såkul. Shit vilken turbulens! Jävla Ryanair skulle väl flyga i vilket jävla väder som helst.

Nyårsfirandet blev lugnt. Jag pojkvännen och hans bror var hemma och käkade middag. Sprang ner en sväng till puben men var tillbaks hemma för att korka upp champagnen till tolvslaget. Men det är nog sista gången jag dricker champagne alltså. Blir alltid så dålig av det.

Och så var det 2007!

hits