photojenny

Läste på tunnelbanan igår, i en av de många gratistidningarna som distribueras här, att Henry Winkler aka The Fonz just nu spelar Kapten Krok i en panto i Wimbledon. Vilket är ju ganska så tragiskt när man tänker efter.

Tänkte väl inte så mycket mer på det men när jag lyssnade på radion hemma så intervjuades just The Fonz. Han berättade om "Happy Days" (såklart) om sin roll som Kapten Krok och och att han hade träffat så många nya vänner här. Bland annat de schyssta killarna från "That's it". Programledaren lät som om han såg ut som ett frågetecken och sa frågande: That's it??? Henry förklarade då att de var populära på 90-talet och de just hade återförenats. Varpå man kunde höra skratt i studion. Programledaren: Ah, men du menar nog "Take That". Så himla bra vänner är dom liksom.


bild: www.thelondonpaper.com

Där jag jobbar nu måste alla besökare ha en säkerhetspass för att komma in i byggnaden. Det är en av mina arbetsuppgifter att skapa dessa. Det är en relativt tråkig syssla, men ibland kan det vara rätt intressant. Vissa namn får en att haja till. Trots att namnen ändå är rätt vanliga associerar man dem med inte allt så vanliga personer. Nedan är ett axplock ur denna veckans besökare.

 

• Carole King
• Ian Fleming
• Kate Hudson
• Michael Jackson
• Michael Moore

 

Hittills har jag inte sett den kända låtskrivaren, Bond-författaren (han dog ju 1964 så det känns ju rätt skönt att jag inte har råkat på honom), Goldie Hawns skådespelande dotter, den numera inte så kända utan snarare ökända popstjärnan och inte heller dokumentärfilmsmakaren. Personerna med de kända vanliga namnen visade sig vara alldeles vanliga.

I populärkultursjunkiens ära tänkte jag att blogga lite om mina kändisspaningar i London. Har väl kanske inte varit sådär jättemånga, men värt att blogga om ändå. Plus att det är hur lugnt som helst på jobbet och jag inte direkt har något annat att göra.

 

• I januari såg jag flinten på Prins Charles som var på teater mittemot mitt dåvarande jobb. 

• Samma månad var jag på ett litet chaskigt engelskt caff för att köpa en lunchmacka. Skulle precis betala för mackan när en bekant kvinna undrade om det inte var så att jag hade tappat ett kvitto. Så var det. Jag tackade. Hon sa: Jag tänkte det kanske var viktigt. Vilket det ju säkert inte var för jag har alltid tusen helt onödiga kvitton i min plånbok. Inte förrän jag satte mig ner för att äta insåg jag att kvittokvinnan var ingen annan än Vivienne Westwood. 

• För några veckor sedan såg jag Jamie Oliver två gånger på samma vecka. Hans bokförlag befinner sig i samma hus som mitt jobb. 

• För ett par veckor sedan mötte jag en gammal kursare i Covent Garden. Vi skulle träffats i Camden som ju är lite närmare där jag bor men hon hann inte i tid. Så jag var lite grinig över att behöva åka ända in till West End när det var så varmt (se föregående inlägg). I vilket fall som helst gick vi till en pub och efter fem minuter valsade ingen annan än Mads Mikkelsen in och satte sig bara nåt bord bort. Han är ju bara så vacker! Jag var helt plötsligt inte alls speciellt grinig över att befinna mig i Covent Garden.