photojenny

Jag har funderat lite på olika yrkesroller. Det är främst vissa mediala personer som fått mig att bli något förvirrad. Jag har en stor hatkärlek till inrdeningsprogram. Jag älskar att kolla på det för att jag lätt hittar något att klaga på. Jag hatar det för att allt som görs är så käckt och fult. Men nog om det. Det är vissa personer man stör sig på mer än andra. Men framför allt blir jag något fundersam om hur dessa människor egentligen hamnat i rutan.

I dessa program verkar det blivit oerhört aktuellt med personer som breddat sig. En slags allt-i-allo-roll är tydligen väldigt inne. Första gången jag upptäckte detta var i programmet "Äntligen hemma". Det finns en kille där som alltid lagar mat. Men inte bara det. Han bygger och grejar också. Jag höjde ett ögonbryn och frågade mig själv: Vem är han egentligen? Och vad är han? Thomas Lindberg heter han visst och tydligen är han kock i från början men har alltså breddat sig och har blivit snickare eller grejare. Kock/Handyman alltså.

Och så har vi hatobjektet. Sommartorps-Ernst. Han är så äckligt käck att jag måste trycka på mute-knappen minst fem gånger under programmets gång. Först trodde jag att Ernst var en inredare. Men på senare tid har ju han börjat med att laga massa käcka rätter som han barfota (?) bjuder sina gäster på. Inredare/Kock. Trodde jag. Men när jag satt och undersökte blev jag något förvånad över att Ernst faktiskt jobbat som kock innan han blev programledare. Men inte bara det utan även kyrkovaktmästare. Och hör och häpna, mentalskötare! Läskigt! Så det verkar som att Thomas och Ernst har följt samma bana.

Häromsistens rapporterade min vän Linda att "Äntligen Trädgårds" Renee Voltaire inte bara är trädgårdsfantast och kock som älskar att ha rosenblad i sina maträtter. Linda hade gått förbi någon slags tygaffär/inredningsbutik. I skyltfönstret hade hon sett ett par vidriga gummistövlar med matchande trädgårdsväska. Naturligtvis hade de rosor på. Och designen var gjord av, ja just det, Renee Voltaire. Alltså är hon Kock/Designer. Det måste vara otroligt tråkigt att vara kock verkar det som. Eftersom de tre ovannämnda uppenbarligen inte varit nöjda med sin usprungliga yrkesroll.

För några år sedan skrattade jag högt åt båda mina småsyskons framtida yrkesval. Lillasyster ville bli Läkare och Snickare. Och Lillebror Skådespelare och Fallskärmshoppare. Men jag kanske inte skulle skrattat så högt alls. Det verkar ju vara fullt möjligt att ha två helt vitt skilda yrken. Kanske är det jag som har fattat fel. Men alltså det känns något schizo. Bestäm er.

Mentalskötare? Nej tack!

I helgen var Frida här. Det var så himla kul att hänga igen. De gamal interna skämten haglade som aldrig förr. I fredags var vi båda rätt sega. Skulle gå ut men det hände inte. Det blev hemmafest med lite Jäger och öl. Och självklart krävde tillfället mysbyxor, knallrött läppstift och solglasögon. Det är som sig bör på en hemmafest. Vi ångrade oss och skulle gå ut ändå. Gjorde oss iordning och sen kände vi ändå inte för det. Det slutade med att vi hyrde en film. En vi trodde kunde vara i samma klass som "Dum, dummare" som ju är Fridas favvo-film. Denna hette "Harold and Kumar go to White Castle". Men den höll inte måttet. Den var usel och Frida somnade.

På lördagen var det så dags. Efter en kort springtur begav vi oss iväg till Liseberg. Vi hade planerat att dansa Square-dance på Polketten kl.19.00 i över en veckas tid. Innan hann vi med Balder där Frida blev uppraggad av tre italienare. Och så det värsta nedköpet. Vi åkte upp för att kolla in simulatorn. Men vi blev jävligt besvikna när det visades sig vara en 3D-film. Vi ville ju ha de rörliga stolarna. Har lovat att kolla upp hur 3D fungerar men har inte hunnit. Någon som vet? Hursomhelst handlade filmen om djur och vad som händer med dem och naturen när miljön förstörs. Jag går inte till Liseberg för att bli serverad en moralkaka. Definitivt inte av suputen Arne Weisse som naturligtvis var speaker. Sluddrade gjorde han också. Gick knappt att förstå vad han sa.

Men sen var det dags. 19.00! Square-dance! Men väl där blev vi lite förvånade. Jag vet inte hur Frida hade föreställt sig detta evenemang men jag trodde i varje fall att det skulle vara skitmycket folk där. Sådär så man kunde stå långt bak och fjanta sig eftersom varken jag eller Frida kan denna eminenta dansform. Men så var det ju inte. Det var typ tjugo stycken som dansade. Varav en del var uppstassade som satan. Med volangkjolar och dylika attiraljer. Riktigt chicken av oss men vi vågade faktiskt inte. Vi var där men det blev inte mycket square-dance! Vi gick hem istället. Tillbaks till ruta ett.

Jag är en stor användare av snooze-knappen på min väckarklocka. Både igår och idag snoozade jag cirka två timmar. Inga problem för mig. Knappen är min stora kärlek. När jag ligger i sängen alltså. Den är även min värsta fiende. Det är den som får mig att stressa som en dåre. Men med en snooze-knapp känns det så logiskt att försova sig. Som att det är helt acceptabelt att göra det. Jag brukar kalla det försovmorgon. För jag försover mig men gör det medvetet. Eller, kanske inte, för hur medveten är man egentligen när man är nyvaken?

Idag kom jag dessutom lite försent eftersom jag hade sådan extrem mensvärk att jag inte förmådde mig att cykla iväg till jobbet i tid. Och när jag kom hit så fanns det tårta. Med betoning på fanns, för den hade precis tagit slut. Jag fick ingen. You snooze, you lose!

Jag tror inte att jag är ensam om att ogilla vissa frisyrer. Jag har länge haft svårt för att kolla vädret på SVT då jag stör mig så mycket på metrologen Pär Holmgrens frisyr. Den är ju från ett annat århundrade, rent bokstavligt. Den upprör mig så till den grad att jag inte uppfattar väderleken överhuvudtaget. Därför höll jag på att tappa hakan när jag läste i Metro att han ska klippa sig nästa vecka. Egentligen skulle ju sådant här inte ha något nyhetsvärde, men det påverkar i varje fall mitt liv, och många andra med mig. Det är jag säker på. Pär sa att frisören fick bestämma hur det skulle bli. För det första tror jag knappast att en frisör vid sina sinnens fulla bruk skulle klippa en sådan frippa ifrån början. För det andra hoppas jag verkligen att Pär kommer till en vettig salong som förklarar för honom att det är förbjudet att se ut som han gör i huvudet. I varje fall om man jobbar på TV. Det värsta av allt är dock att han verkar vara stolt över den. Pär, kamma dig!

Och till er som  kanske undrar varför jag hängt upp mig så på andras hår när jag ser för jävlig ut i huvudet själv vill jag meddela att Frida kommer hit till helgen och ska klippa till det svintoslitna håret. Färga får man göra när lönen kommer.

Jag har alltid varit av den extrema övertygelsen att grannar är inga människor man har en relation till, ja förutom att man bor bredvid dem. Men att umgås med mina grannar har aldrig intresserat mig. Oftast är ju boendet det enda man har gemensamt. Som min närmaste granne till exempel har konstig musiksmak. Hör ofta tonerna av någon dålig E-type-låt eller som alldeles nyss Backstreet boys. Tror inte att jag och min granne skulle ha så mycket att prata om. Men tänk om man skulle ha det så att likasinnade bodde på samma ställe. Fast i och för sig går det ju emot hela integrationspolitiken. Men rätt rolig tanke ändå. Hus med bara hip-hopare. Eller popsnören. Tror att regler om att inte spela musik för sent på kvällen skulle helt försvinna. Jag blir inte irriterad på mina grannar om de spelar högt in på nätterna. Alltså bara de spelar sån musik som jag gillar... Vilket sällan inträffar.

Igår hade jag tvättid. Tvättstugan och trappuppgången är i stort sett de enda platserna jag träffar mina grannar på. Igår hade jag tvättat tre maskiner och skulle bara tvätta en till. In i tvättstugan kommer en väldigt käck tjej som undrar om jag är klar med de andra maskinerna. Jag sa lite reserverat att det var bara att ta dem. Efter jag hade varit nere i tvättstugan för att torka grejerna så pratade jag med Linda i telefon i ungefär en timme. Det vi diskuterade var vårt gemensamma hat till att tvätta och framför allt vika tvätt. Något som jag verkligen suger på att göra. Har lite olika högar med rena kläder som aldrig blir vikna, de använd, högen krymper och hamnar så småningom i tvättkorgen tills det är dags att tvätta igen. Men när jag skulle hämta min tvätt hade den käcka grannen antagligen behövt torkskåpet, så på bänken låg min torkskåpstvätt i en hög. Jag blev jätteglad för högen liknade inte alls mina i lägenheten. Hon hade vikt min tvätt åt mig. Fick mig att fundera på min inställning till grannar. Kanske ska jag tänka om när det gäller det ämnet. Men jag kollade vad hon hette i efternamn på tvättlistan. Ska alltid boka tid före henne.