Stitch 'n Bitch

En av mina kollegor ska snart lämna oss för att föda barn och jag tänkte att jag skulle virka en babyfilt till hennes lilla barn. Har hittat ett mönster och skulle alldeles nyss försöka ta reda på var man kan köpa garn och virknålar. Kollade in www.amazon.co.uk efter nålar, skrev bara in 'crochet' i sökmotorn och fick massa träffar på böcker om virkning. Blev lite chockade över titeln på en. Tåls väl att säga att virknål översatt till engelska är crochet hook. Men ändå, titeln är väl lite väl mycket:


Massive Shoe Sale

Ja, bilden förklarar väl allt, kolla in massiva skon. Och på rea också! Kunde bara inte låta bli att fota det här när jag var i Brighton.


Bild: Jenny

Aj!!!

Åh, hela min krop gör ont! Heter man Jenny betyder det att ja, det är en förkylning på gång. Anade att det var så för ett par dagar sedan men ville inte tro att det var så. Sitter på jobbet och vill bara vara hemma i min säng och kolla skit på tv alternativt sova. Det suger att vara sjuk!

Lever fortfarande

Tyst här ett tag. Har inte orkat, jobbat apmycket och har inte haft tid. Note to self: Måste blogga mera. Ska till Brighton i helgen och är säker på att jag kommer att ha massa anekdoter att dela med mig av för helgen spenderas med Ulrika och hon är ju alldeles underbar och galen. Nu ska jag snart luncha med Rebecca eftersom hon har flygit till stan. Vi ska Preta såklart. Mmm... trekantsmacka med tonfisk. Bakis som fan idag = hungrig hela tiden.

I varje fall så är det här det roligaste jag läst på länge.

Uppdatering: Varför tog det typ tre år för att skapa länkar idag?

JINX!

Åh, jag är så uppspelt över första Eurovisionskvällen! Eller ja, hela veckan! Funderade på allvar att ta ledigt men tyckte kanske det var lite onödigt. Här på jobbet blir jag mobbad för att jag tycker om Eurovisionen. Det verkar som att ingen ens kollar i det här landet. Det skulle vara lag på att kolla tycker jag. Alltså, jag måste medge att jag tycker så mycket mer om Eurovisionen nu än vad jag gjorde för några år sedan, undrar om det har med patriotism att göra? Det känns konstigt att jag faktiskt får lov att rösta på mitt eget lands bidrag.

I vilket fall som helst så skulle jag kolla in nyheterna på BBCs hemsida idag och mådde med ens nästan illa, för fy vilken grej att göra. Värsta bilden på Charlotte Perelli på förstasidan (se nedan), som att hon liksom redan vunnit. Jag kanske inte tycker om Charlotte alla gånger men hejar ju helt klart på Sverige ändå och tycker sånt här är verkligen att jinxa. Kommer 'vi' verkligen vinna tror ni?

Jag kan tyvärr inte kolla på torsdagens semi-final live för jag måste iväg på
Derren Brown gig. Varför? Fästmannens bror (som inte är min favvoperson i hela världen) fyller år och ville gå. Men jag har i varje fall, fått Eurovisionsgalne vännen att texta mig när det är dags för röstning och så ska jag skicka iväg med ett par röster.

16632-37

Uppdatering: Så här står det i texten bredvid Charlottes bild: Sweden's the bookies' favourite but Charlotte Perelli will have to wait until Saturday's final for her turn. Ursäkta mig, men vi är inte framme i final redan, vi ska ju kvala på torsdag! Nu kommer ju britterna tro att vi redan är i final och inte rösta alls! Vem faktakollade den ingressen?


Snacka om nyheter!?!

Sedan när är det här en nyhet?

Lika som bär, eller kanske inte?

Alltså jag kanske behöver glasögon ändå. Alledeles nyss ögnade jag nämligen igenom Aftonbladet och tyckte att personen på nedan bild var Orup! Av alla människor liksom! Men så visade det sig ju att det var Uma Thurman. Oops! Fölåt Uma! Och Orup också förstås!

Uma
bild: Aftonbladet

Anti-Earth Hour

Alltså det här landet! Jag blir relativt ofta, i genomsnitt en gång per dag superirriterad på britternas totala brist på miljömedvetenhet. Återvinning är inte något som är lättåtkomligt, jag och fästmannen fick till exempel köra bil till närmaste glasåtervinningsställe i söndags. Det känns ju lite tvivelaktigt.

I min lägenhet finns det ingen som återvinner överhuvudtaget förutom jag och jag måste medge att jag har blivit riktigt slapp på att göra det. Jag har pratat med kommunen hur många gånger som helst om att få en återvinningstunna till vår lägenhet men eftersom vi bor ovanför ett företag och på en High Road så får vi inte lov att få en sådan. Hur galet är inte det. Vi är ju trots allt sju personer som bor i lägenheten och det skulle bli sådan enorm skillnad om vi alla återvann.

Det som förargar mig mest är att det är en sådan stor debatt om 'the carbon footprint' i media men i själva verket så verkar gemene man fortfarande ha sådan slapp attityd. Min kollega till exempel sa till mig häromdagen att han inte vill återvinna papper här på kontoret för att han inte tycker det är hans ansvar att tidigare generationer hade förstört vår miljö och han tycker inte att han ska behöva ändra sina vanor för det. Jag bara suckade och sa att jag kunde återvinna hans papper åt honom. Så himla tanklöst!

Men i vilket fall som helst hade jag verkligen ingen aning att det var 'Earth Hour' i helgen. Och då såg jag ju ändå på nyheterna. Alltså jag hörde inget om det förrän det var försent för i söndags lyssnade jag nämligen på
radion och en komiker/radiopratare vid namn Iain Lee hade den totala motsatsen till 'Earth Hour' nämligen 'Anti-Earth Hour'. Just det, han uppmanade sina lyssnare att använda så mycket energi som möjligt i en timme, och ringa in och berätta hur det gick för dem. Det var iofs ganska lustigt hur en del tog det på riktigt allvar, en man hade till exempel bytt alla energisnåla glödlampor i huset till den gamla energislösande motsvarigheten och hade de alla tända. Men min poäng är att jag tror det kommer ta lååång tid innan britterna har kommit ifatt svenskarna när det gäller miljötänkande.

Fikasugen

Alltså, jag insåg precis hur himla mycket jag saknar att gå på cafe och fika. Har inte gjort det på väääldigt länge. Det är ju inte direkt tradition i det här landet. Fy vad jag saknar timslånga fikapauser, som dom man hade när man pluggade. Rent generellt saknar jag studentlivet, det trodde man ju aldrig att man skulle erkänna, men det är sant. Det känns som jag inte använder hjärnan lika mycket som jag gjorde under åren som student. Fast å andra sidan så går det väl kanske inte åt så mycket hjärnkapacitet att dricka kaffe, mumsa kanelbullar och prata killar och smink när man egentligen ska skriva uppsats.

Freddy

Hahaha, min kollega som är singel berättade just att hon träffade en man ute förra veckan som hette likadant som killen på bilden nedan. Uttalas samma men efternamnet saknar ett e. Alltså för bra för att vara sant tyckte jag, men hon fick hans visitkort och har visat det och det är inget skämt. Alltså hon trodde ju det först men eftersom han var trevlig så ringde hon för att bestämma träff. Det är ett riktigt nummer och han svarade med både för- och efternamn. Stackars kille! Jag sa åt henne att träffa honom på en offentlig plats. Man kan ju aldrig vara för säker.

16632-32

Röda Kinder

Idag hade jag en lång lunch. En tjej som jag känner lite granna i en annan avdelning slutar idag för hon ska emigrera till Irland. Hon hade sagt att hon skulle ha avskedslunch och drinkar. Bara det att när vi kom till puben så var det ingen annan som åt och jag ville inte vara den enda i sällskapet som gjorde det. Så det blev två öl och ingen mat. Nu har jag alldeles röda kinder och dom retar mig här på jobbet. Pinsamt. Mina kinder blir alltid röda när jag druckit lite granna eller är arg. Men förhoppningsvis förknippar folk röda kinder med god hälsa snarare än ilska och berusning.


Six Mile Bottom

I lördags när vi var på väg till fästmannens släktkalas i Suffolk åkte vi förbi orten Six Mile Bottom. Så himla lustigt ortnamn!

Slogan

I morse när jag satt på bussen som stod stilla i rusningstrafiken fick jag syn på en lastbil strax framför bussen som hade den roligaste slogan jag sett på länge. Lastbilen tillhörde ett byggnadsställningsföretag (hjälp vilket långt ord) som hette High Rise. Jag höll precis på att fippla fram min mobilkamera när plörsligt trafiken fick fart igen och lastbilen svängde höger så missade detta utomordentliga kameraögonblick så tyvärr blev det ingen bild. Jag har försökt hitta på nätet men har inte haft någon vidare tur. Men jag lovar att det inte var min snuskiga fantasi för på lastbilen stod det faktiskt:

High Rise Scaffolding
For the Best Erection in Town!

Så himla bra!

London by night


Inte världens bästa kamera och inte världens bästa bild men så här såg det ut strax innan världens bästa pojkvän friade och blev världens bästa fästman.

London by night

Tillbaks i London

Kanke en uppdatering vore på sin plats...

Gud vad jag är seg! Det ska bli skönt med helg nu känner jag. Det har varit trögt att jobba igen efter semestern. Den här arbetsveckan var dessutom bara fyra dagar, och jag känner mig klen som inte har orkat jobba något överhuvudtaget. Jag har kanske aktivt lagt ner fyra timmar arbete den här veckan, det är så lugnt på jobbet. Jag har saker att göra men det kan vänta. Städade mitt skrivbord igår för efter att IT-avdelningen har spärrat Facebook så var det liksom det ända jag kunde fylla upp tiden med efter att ha slösurfat runt mest hela dagen. Jävla IT-avdelning! Jag måste ta tag i mig själv och skaffa uppkoppling hemma. Ska fråga min flatmate om jag kan köpa ett trådlöst modem till honom så att jag slipper installera en jäkla telefonlinje som ju kostar hur mycket som helst att göra. Hursomhelst har det mest känts tråkigt att vara tillbaks i London. Vill vara hemma mera ju! Men då kan jag ju inte vara med den underbaraste pojkvännen och det skulle jag inte klara av.

I helgen ska jag shoppa loss hade jag tänkt. Har spenderat pengar hit och dit den här veckan på smågrejer, som pennor och ny baddräkt. Det har verkligen väckt ett behov inom mig. Jag som normalt hatar att shoppa, nu törstar jag efter det. Hade först tänkt att vi kunde åka till
Lakeside men nu vill pojkvänen in till West End eftersom han tydligen ska handla födelsedagspresent till mig där. Jag kanske känner sådär inför att gå omkring på Oxford Street en lördag, det kommer vara galet men jag behöver utöka/förnya min garderob så tror nog att jag kommer bita i det sura äpplet ändå. Och måste verkligen börja kolla in vinterkappor nu redan känner jag. Och stövlar.

Ikväll är det äntligen Big Brother final här. Det ska bli så skönt att få tillbaka sitt liv. Men så börjar ju Sopranos igen på söndag och jag har redan snöat in på en annan dokusåpa med namn 'The Restaurant' som går två kvällar i veckan. Och sedan har ju andra säsongen av världens roligaste program 'The IT Crowd' börjat igen och det går bara inte missa. Vilket underbart aktivt liv jag har.

Ja, men nu så är det bara en timme kvar på jobbet. kanske man skulle ta sig en kaffe.

Mardi Gras

Oops, vet inte om det stavas så. Har ju aldrig studerat franska men av någon  oförklarlig anledning har jag en känsla av att jag skulle vara jävligt bra på det om jag hade gjort det. Men nej, jag valde tyska istället eftersom alla andra i min klass gjorde det. En anledning som känns jävligt löjlig idag och som jag ångrar väldigt mycket. Men om jag inte helt har missförstått så betyder Mardi Gras väl ändå fettisdagen. Eller?

I vilket fall som helst så sitter jag och dagdrömmer om semlor. Hade vår urgamla gasugn varit någorlunda pålitlig så hade jag väl kanske till och med gett mig på att baka några men vågar inte. Och för att vara ärlig så orkar jag inte heller. Men jag tror nog att jag ska ta mig på att steka pannkakor idag för här äter man pannkakor på fettisdagen istället för semlor eftersom det idag står pancake day i almanackan. Mums, blir sugen bara jag tänker på pannkakor med bara lite strösocker på. Det var min absoluta favorit som liten. Valde det varje gång över sylten. Glass är inte helt fel heller. Ja, nu kan nog semlan ta och slänga sig i väggen, medans jag skrivit det här dagdrömmer jag nu istället om pannkakor.

Märks det att jag bara har ätit/druckit en pulversoppa på hela dagen eller?

Me so tired

Muahahaha, slapp kolla film igår eftersom pojkvännens systers pojkvän var tvungen att jobba över. Och tur var väl det, jag var ju så fruktansvärt trött. Så fort vi kom hem till pojkvännen vilket tog väldigt lång tid på grund av fruktansvärd långsam trafik, skyndade jag av mig kontorskläderna och på med mysbrallor och tisha. Sedan blev det slapp och engelsk frukost. Min trötthet fick mig att helt plötsligt och okontrollerat började storgråta och skratta samtidigt. Pojkvännen blev nästan lite rädd för mig. Men fredag idag. Ska ta igen lite sömn i helgen tror jag, blev inte så mycket inatt heller.

Allahjärtansdagsbaksmälla

Igår lagade jag middag till pojkvännen eftersom det var alla hjärtans dag. Menyn bestod av trattkantarellsoppa med hjärtformade krutonger till förrätt (tack till faster för den torkade svampen jag fick med mig senast jag var hemma). Varmrätten bestod av ungsbakade rödbetor, quornfärsjärpar med örter serverad med sallad och en sås på creme fraiche, citron och pepparrot. Glass till efterrätt. Har ju liksom aldrig lagat sådan middag innan och var lite nervös så det blev något eller några glas vin medans jag lagade. Tog två timmar att göra allt men måste säga att det var värt varenda sekund. Gillar inte direkt att skryta men fan vad gott det blev! Riktigt lyckat faktiskt.

Men, aj vad ont huvudet gör idag, blev visst något glas vin för mycket. I morse tänkte jag, ok jag åker till jobbet och dagen kommer säkert gå fort och sedan kan jag åka hem och slappa men så påminde pojkvännen mig om att vi ska kolla film med hans syster och hennes pojkvän. Känner ju inte alls för det men det är bara en dryg vecka kvar till Oscarsgalan så vi måste kolla film varenda lediga stund känns det som. Till råga på allt ska vi se "United 93" och jag har en känsla av att jag kommer att kräkas av amerikansk patriotism. Det eller kanske av vinet jag drack igår. Eller en kombination av de båda.

Virrpanna

I fredags fick jag panik. Under dagen hade jag inte varit utanför arbetsplatsen på hela dagen, lunch var redan kirrad. Eftersom det är ordning och reda med pengar varje fredag så tänkte jag unna mig lite läppglans och annat smått ocg gott i sminkavdelningen. Väl framme i kassan började jag rota i det svarta hålet, aka min handväska, efter plånboken. Rotade ganska länge, i alla fack, men lönlöst. Vart vad den. Fick skamset säga att jag hade tappat bort plånboken och kassörskan himlade med ögonen och är säker på alla bakom gjorde likadant. Sprang tillbaks till jobbet men jag hade ju inte använt den på hela dagen. Jag sover liksom alltid på tunnelbanan på vägen till jobbet så jag befarade att jag blivit bestulen i sömnen. Ringde i panik till en av mina flatmates men han var inte hemma men eftersom jag i min panik inte var speciellt tydlig så sa han att han kunde åka hem igen. För som han hade förstå så hade jag tappat nycklar också, vet inte om jag sa det. Men i varje fall en timme senare när jag kom hem låg ju plånboken på min byrå. Vet liksom inte hur den hamnade där. Har försökt klura ut men kan verkligen inte komma ihåg varför den hamnat där.

Så snabbspolar vi till idag. Skulle skicka ett meddelande till pojkvännen för en halvtimme sedan och samma scenario igen. Svarta hålet gav inget resultat på telefonfronten. Nu sitter jag ju här på jobbet och verkligen hoppas att telefonen ligger hemma i rummet. Jag som brukar vara så ordningsam. Eller kanske inte men med sådana grejer brukar jag ju vara det.

UPPDATERING 07.02.06

Ja men mobilen låg ju under en kudde i min säng, har ju den som väckarklocka men eftersom jag alltid snoozar så brukar jag lägga den under något så alarmet inte låter så mycket varje gång. Kan ju vara en av anledningarna till att jag försov mig idag.


Grattis David!

Idag för tio år sedan satt jag på mitt lilla rum i Nordvästra London, fast det var nog kanske större än det jag har idag, och lyssnade på radio1:s David Bowie-special. Jag kommer ihåg att det regnade då också, och att jag tänkte, att David var så himla cool fastän han på dagen fyllde 50 år. Och så har tio år gått. David har blivit 60, jag har blivit 29, han är enligt mig fortfarande lika cool som han var då. Massor har ju hänt i mitt liv de senaste tio åren men ändå känns det lite som man är tillbaks på ruta ett. Tillbaks i London, lite halv-förvirrad fortfarande, alltid lika pank som jag var då men den är gången med ett saftigt studielån, kanske lite lugnare och definitivt lyckligare nu. Fast någonstans hoppas jag att man kanske har åstadkommit lite mer nästa gång David fyller jämnt.

Här kan man i varje fall läsa om vad David åstadkommit genom åren.

Tidigare inlägg
hits