photojenny

Den senaste veckan har gått i stjärnornas tecken. Den senaste stora dokusåpan här är en enorm satsning från engelska Channel 4. Den kallas Space Cadets går ut på att lura ett gäng idioter att de är på en rysk rymdbas och att de tävlar om att vara de första kommersiella rymdturisterna. Men de lämnar inte ens landet. I verkligheten är de på en nedlagd militärbas i Ipswich, sydöstra England. Där har man bytt ut varenda eluttag, spridit ut ryska sopor, ja i stort sett allt för att få det att verka så genuint som möjligt. Men det mest kostsamma är den gigantiska bluffen. Man har nämligen redan skickat ut fyra personer, varav en är skådis, i rymden. Eller snarare, de sitter i en simulator. Jag fattade inte hur de skulle losa hela noll-gravitations-grejen men de lyckades lura i dessa idioter att de hade speciella maskiner som återskapar jordens gravitation i rymden. Det som är roligast är nog att de har visat upp Rysslands stora stolthet Minsky – den första apan i rymden. Eller som det egentligen är en gammal avdankad uppstoppad apa från något zoo med en liten rymddräkt på. Som att det inte var nog, dessutom tutat i dom att hela staden Minsk är uppkallad efter lilla Minsky. Det är helt otroligt! Mest grämer jag mig för att jag kommer missa finalen imorgon eftersom jag jobbar. Vill ju bara se minerna när de tror att de ska få göra en rymdpromenad och istället kommer ut i en studio där nära och kära kommer att peka och skratta åt dom. De förtjänar vekligen det.

Jag hade varit pa skitdåligt humör hela dagen och dessutom varit tvungen att lyssna pa dålig julmusik hela dagen i hotellreceptionen där jag jobbar. Så gitarrkillen kändes som en skänk från ovan. Fast egentligen var det ju en skänk underifrån. Jag blev helt lugn och bara log resten av resan hem. För jag hatade inte längre tunnelbanesystemet här. I varje fall inte den dagen. Tycker det är fantastiskt att små handelser som att höra en bra låt helt kan förandra ens dag.