Totalt Mediamörker
The Diving Bell and The Butterfly
Mardrömsflickor
Oscar
Och så var det längesen igen jag var och gjorde ett avtryck här. Det enda jag egentligen kan skylla det på är tanten på mitt jobb. Hon som jag har vickat för i sju månader eftersom hon var sjuksriven på grund av stress. Vi har bara en dator i receptionen och nu när hon kommit tillbaks är det liksom inte lika lätt att smygblogga som innan men hon är sjuk idag så det blir en liten snabbis.
Idag är det en helt underbart solig och vacker vinterdag i London. Har märkt den senaste veckan att det inte längre är helt kolsvart när jag anländer i East Finchley efter jobbet. Så det börjar gå mot ljusare tider. Äntligen! Inte för att det varit särskilt kallt den här vintern men fy jag börjar avsky den här årstiden mer och mer. Undrar om det har något med åldern att göra.
Annars så har vi liksom kommit in i den stressiga Oscarsperioden igen. Förra veckan såg jag "Venus", "Babel", "Borat" och "Little miss Sushine". Fyra av de 18 filmer vi måste se innan själva galan. Pojkvännens tradition som jag blivit påtvingad. Så just nu består alltså fritiden mest av film. Kan varmt rekommendera "Venus", tyckte den var fantastikt bra, fick mig att både skratta och gråta på en och samma gång. "Babel" känns som det kommer vara årets "Crash" (som jag ju aldrig ens såg men fått förklarat för mig, och som ingen jag känner tyckte förtjänade en nominering), den var faktiskt riktigt tråkig. Jag blev så besviken eftersom jag absolut älskade "Amores Perros" av samma regissör. Jag älskar verkligen Sacha Baron Cohen och hoppas att han kan få kamma hem en statyett för "Borat", som jag ju velat se så länge men knappt vågat för att jag nästan inte klarar av pinsamma situationer. "Little Miss Sunshine" var underhållande, det trots att jag av någon oförklarlig anledning har så svårt för Greg Kinnear. Kommer antagligen blogga mer film snart men nu får det räcka.
Nämen nu är det dags för lunch. Tror det blir soppa frå EAT idag. Som jag ju älskar eftersom de har sådan bra hemsida. Och så är ju maten god förstås.
Space Oddity
Häromkvällen kollade jag på filmen"Apollo 13". Inte för att jag direkt gillar den typen av filmer. Men eftersom jag är helt novis när det gäller rymdfärdshistoria så trodde jag at någon av karaktärerna skulle dö i rymden. Vet inte riktigt var jag har fått det ifrån, men har för mig att jag sett trailern och då var det någon skruv som var lös och någon av astronauterna försvann ut i rymden. Jag hoppades på att det skulle vara Tom Hanks karaktär för jag stör mig så mycket på honom.
Men jag kanske missade något i filmen för jag såg aldrig den scenen. Jag satt och väntade, helt förgäves visade det sig, på att någon skulle dö. För alla kom ju tillbaks till jordklotet helskinnade. Jag blev jättebesviken. Jag hade ju tänkt mig ett scenario liknande Major Toms i Bowies "Space Oddity". Jag vet inte om det är en morbid tanke att önska att någon dör i rymden, men det skiter jag nästan i. Anledningen till denna något morbida tanke är att jag är så fruktansvärt trött på den amerikanska hjälten. Och hur den gestaltas på film. Och Tom Hanks sa sådana där äckligt klyschiga hjältegrejer.
Och, förresten så kändes det som att filmen var otroligt aktuell med tanke på det fiasko som nu upstått med Discovery. Kan det tänkas att kanal 5 planerat sina filmer såpass väl eftersom de visade den så nära inpå denna aktuella färd till stjärnorna? Fast om jag inte misstar mig så var väl den uppskjutningen uppskjuten?