photojenny

I helgen var Frida här. Det var så himla kul att hänga igen. De gamal interna skämten haglade som aldrig förr. I fredags var vi båda rätt sega. Skulle gå ut men det hände inte. Det blev hemmafest med lite Jäger och öl. Och självklart krävde tillfället mysbyxor, knallrött läppstift och solglasögon. Det är som sig bör på en hemmafest. Vi ångrade oss och skulle gå ut ändå. Gjorde oss iordning och sen kände vi ändå inte för det. Det slutade med att vi hyrde en film. En vi trodde kunde vara i samma klass som "Dum, dummare" som ju är Fridas favvo-film. Denna hette "Harold and Kumar go to White Castle". Men den höll inte måttet. Den var usel och Frida somnade.

På lördagen var det så dags. Efter en kort springtur begav vi oss iväg till Liseberg. Vi hade planerat att dansa Square-dance på Polketten kl.19.00 i över en veckas tid. Innan hann vi med Balder där Frida blev uppraggad av tre italienare. Och så det värsta nedköpet. Vi åkte upp för att kolla in simulatorn. Men vi blev jävligt besvikna när det visades sig vara en 3D-film. Vi ville ju ha de rörliga stolarna. Har lovat att kolla upp hur 3D fungerar men har inte hunnit. Någon som vet? Hursomhelst handlade filmen om djur och vad som händer med dem och naturen när miljön förstörs. Jag går inte till Liseberg för att bli serverad en moralkaka. Definitivt inte av suputen Arne Weisse som naturligtvis var speaker. Sluddrade gjorde han också. Gick knappt att förstå vad han sa.

Men sen var det dags. 19.00! Square-dance! Men väl där blev vi lite förvånade. Jag vet inte hur Frida hade föreställt sig detta evenemang men jag trodde i varje fall att det skulle vara skitmycket folk där. Sådär så man kunde stå långt bak och fjanta sig eftersom varken jag eller Frida kan denna eminenta dansform. Men så var det ju inte. Det var typ tjugo stycken som dansade. Varav en del var uppstassade som satan. Med volangkjolar och dylika attiraljer. Riktigt chicken av oss men vi vågade faktiskt inte. Vi var där men det blev inte mycket square-dance! Vi gick hem istället. Tillbaks till ruta ett.

Jag har alltid varit av den extrema övertygelsen att grannar är inga människor man har en relation till, ja förutom att man bor bredvid dem. Men att umgås med mina grannar har aldrig intresserat mig. Oftast är ju boendet det enda man har gemensamt. Som min närmaste granne till exempel har konstig musiksmak. Hör ofta tonerna av någon dålig E-type-låt eller som alldeles nyss Backstreet boys. Tror inte att jag och min granne skulle ha så mycket att prata om. Men tänk om man skulle ha det så att likasinnade bodde på samma ställe. Fast i och för sig går det ju emot hela integrationspolitiken. Men rätt rolig tanke ändå. Hus med bara hip-hopare. Eller popsnören. Tror att regler om att inte spela musik för sent på kvällen skulle helt försvinna. Jag blir inte irriterad på mina grannar om de spelar högt in på nätterna. Alltså bara de spelar sån musik som jag gillar... Vilket sällan inträffar.

Igår hade jag tvättid. Tvättstugan och trappuppgången är i stort sett de enda platserna jag träffar mina grannar på. Igår hade jag tvättat tre maskiner och skulle bara tvätta en till. In i tvättstugan kommer en väldigt käck tjej som undrar om jag är klar med de andra maskinerna. Jag sa lite reserverat att det var bara att ta dem. Efter jag hade varit nere i tvättstugan för att torka grejerna så pratade jag med Linda i telefon i ungefär en timme. Det vi diskuterade var vårt gemensamma hat till att tvätta och framför allt vika tvätt. Något som jag verkligen suger på att göra. Har lite olika högar med rena kläder som aldrig blir vikna, de använd, högen krymper och hamnar så småningom i tvättkorgen tills det är dags att tvätta igen. Men när jag skulle hämta min tvätt hade den käcka grannen antagligen behövt torkskåpet, så på bänken låg min torkskåpstvätt i en hög. Jag blev jätteglad för högen liknade inte alls mina i lägenheten. Hon hade vikt min tvätt åt mig. Fick mig att fundera på min inställning till grannar. Kanske ska jag tänka om när det gäller det ämnet. Men jag kollade vad hon hette i efternamn på tvättlistan. Ska alltid boka tid före henne.

Igår bestämde jag mig att för en gångs skull lära mig av mina misstag. Så istället för att cykla via Ullevi hem som jag gjorde precis efter Iron Maiden så bestämde jag mig för att ta en annan väg hem eftersom U2 spelade på samma arena igår. Ifall någon hade missat det alltså. Cyklade förbi min vän Henke och bestämde mig för att hälsa på. På vägen dit sjung jag på, säkert till passerande folks stora förskräckelse, "Heart of glass" med Blondie. Alltså låten är ju bra så det tror jag inte folk skulle ha problem med men jag är ju inte världsbäst på att sjunga så det lät nog inte så bra. Eftersom Henke äger alla skivor i världen. Okej kanske inte alla men väldigt många så frågade jag om han hade någon Blondieskiva. Han svarade ja och överst i högen av alla brända skivor låg "Best of Blondie" som det visade sig att Henke hade lyssnat på bara någon timme tidigare. Vilken själsfrände!

Väl hos Henke så drack jag och han lite foköl och spelade MIG. Jag vann trots hot om att bli utklassad och för evigt skamsen. Och Henke fick sig en törn på MIG-självförtroendet. Roligast av allt var nog att jag på frågan: Vilket datum infaller Danmarks nationaldag? Och av alla 365 dagar på året så råkade jag gissa på just den femte juni, vilket var det rätta svaret. Detta storslagna ögonblick var ju tvungen att firas med en segerdans a la Joey och Chandler. Den är alltid lika rolig att göra. Men eftersom jag inte ville äckla mig allt för mycket väntade jag med den tills jag kom hem och berättade för Linda.

Idag när jag pluggade tänkte jag att jag skulle lyssna på klassisk musik eftersom jag har hört att man lär sig bättre när man gör det. Eftersom jag inte äger någon klassisk musik så lyssnade jag på Sveriges Radios webradio och eftersom den klassiska kanalen inte verkade fungera alls kom jag på den brighta idén att lyssna på BBCs webradio. Väl där bestämde jag mig för att lyssna på Radio 1 som var min favvokanal när jag bodde i London. Programmet som jag lyssnade slängde ut frågan om Crazy Frogs CD var "sad" eller "funny". Jag var genast tvungen att mejla och säga att det inte bara var sad utan även en skymf för mitt hemland. Jag önskar att den där jävla grodan skulle falla ner från himlen som i "Magnolia" och slå ihjäl sig. Eller bli skjuten. Eller nåt annat, bara den försvinner. Jag hatar den verkligen. Och tydligen gör engelsmännen det också eftersom de tyckte som jag. Tydligen har grodan ingen penis i England. De är väl för pryda för sånt där.

Välkommen till min nya blogg!